Heh. Jag är ledsen över min eminenta frånvaro. Julen är en hemsk, hemsk tid. Jag har fått en del hederliga julklappar som kommer att tjäna sina syften väl, och jag har fått en del julklappar vars syfte och öden inte kommer att falla i mina händer. Idag är en härlig dag dock, och framtiden ser ljus ut. Ljus, fin och fräsch.

Alla som inte sprungit på mig under de senaste dagarna ska bara veta att jag åker till Oslo på nyår, för att fira tillsammans med min norskebror och hans norskepolare. Det kommer att bli härligt, och jag ser fram emot det så mycket att det gör lite ont.

Just nu gungar jag på snurrstolen med Zeppelinminen och nöjdflummet. Jag har det ganska bra idag, fastän jag har ätit mängder med konstig mat. Konstig och god.

Unge herr Kjellström åker till Tyskland idag för att fira nyår med sina kompisar där, och jag har inte träffat honom på hurlängesomhelst. Minst, och ja, det gör mig lite ledsen för jag har helst vänner som jag får träffa ibland. Eller när det behagar mig snarare, inga försköningar här inte.

Imorgon bär det av till Göteborg, 11.56 - ni är välkomna att vinka av oss på perrongen. Någon kommer få en julklapp vid hemkomsten, men de flesta inte. Spelar inte så stor roll. Ah, babe come on home.

Jag är så glad över att mitt julfirande har fått ett slut nu, för jag står inte ut med mer av all krystad ödmjukhet och allt ge bara för att ge och få bara för att ta-jargong. Det är inte min grej än, även om jag tycker om att få saker. Jag tycker ju mer om att få saker utan att det ska vara på en speciell dag.

Festade till det igår, och vaknade nio idag och mådde så jääävla dåligt. Sov ett par timmar sedan och var, när jag vaknade, övertygad om att förra gången jag vaknat var ute och tog ett par Panodil, men det finns ingenting som vittnar om att jag ens rört mig ur sängen, så bakisen försvann med två liter vatten och ett par timmas sömn och ingen Panodil alls. Härligt.

Nu är jag helt slut i fingrarna, ont i kroppen och trött i sinnet. Vi hörs.